Skandinaviska Bedlingtonklubben

SKBKs VALPHÄNVISNINGSREGLER OCH TOLKNINGAR Ändringar gjorda med rött; gäller dock inte under
tolkningar, där texten är intakt.

Styrelsen för Skandinaviska Bedlingtonklubben beslöt vid sitt möte den 6 februari 2007, den 21 maj 2008, samt den 26 mars 2009, att ändra SKBKs rekommendationer till uppfödare och valpköpare samt Valphänvisnings-
regler enligt följande:

FABALABs DNA-test som utförs av SLU i Uppsala är ett s k markörtest
med en säkerhetsgrad på 95 procent.
Testets länk mellan att markören 1,1 ska vara genetiskt fri är 72 procent.
Testets länk till att markören 2,2 ska vara genetiskt sjuk är 90 procent.

SKBKs mål är att i största möjliga utsträckning inte ge hänvisning till
sjuka hundar i koppartoxicos och eftersom DNA-markörtestet har
tillräckligt stor säkerhetsgrad, så är det SKBKs mening att det blir
uppfödarens ansvar att själv skaffa sig kunskap om koder för
specifika hundar och tilltänkta parningskombinationer.

Syftet är fortfarande att se till att aveln inte leder fram till
genetiskt sjuka avkommor. SKBK rekommenderar såväl valpspekulanter som uppfödare att noga ge akt på varje hunds teststatus. Som valpspekulant rekommenderar SKBK också att du begär ut testresultat från både tik och hanhund från uppfödaren. Kräv gärna också från uppfödaren att valpen är DNA-testad mot koppartoxicos. SKBKs arbetsgrupp för avelsfrågor finns till förfogande för rådgivning och upplysning.

Inavelsgraden hos populationen bedlington terrier har minskat sedan 1998.
2006 låg den genomsnittliga inavelsgraden på 2,8 prcoent.
Denna trend med sjunkande inavelsgrader gynnar bedlington terriern
som ras. Att minska inavelsgraden är ett av målen i RAS (Rasspecifika
Avelsstrategier).Detta dokument finns tillgängligt även för intresserade medlemmar på SKBKs hemsida.

Ytterligare ett steg i att bredda populationen och på detta sätt öka avelsmaterialet
är att se till att inte alltför unga djur används i aveln.
Genom att sätta reglerna till 18 månader för hane och 24 månader för tik
vid kullens födsel, ökar vi kraven på att utvärdera de tilltänkta avelsdjuren
innan parning. Uppfödarna får på detta sätt större krav på sig själva och
sin uppfödning.

SKBK har som målsättning att hänvisa bedlington valpar som med största möjliga
sannolikhet resulterar i hundar som inte är affekterade av koppartoxicos.

VALPHÄNVISNINGSREGLER FÖR SKBK

1. Samtliga personer inom uppfödningen ska vara medlemmar i SKBK.

2. Uppfödningen ska följa sitt hemlands djuskyddslagstiftning samt regler för hunduppfödning och överlåtelse.

3. Föräldradjuren ska ha uppnått lägst en 1:a i kvalitetsbedömning i officiell
klass på utställning eller SKBKs Rasspecial.

4. Båda föräldradjuren ska vara DNA-testade angående koppartoxicos. Båda DNA-markörerna C04107 och C04107B ska användas.
Skriv ut och använd den här blanketten:

DNA-Blankett

5. Den av SKBK fastställda DNA blanketten ska användas och anses giltig endast
om följande punkter är komplett ifyllda:
• Hundens namn, registrerings nummer och id-nummer
• Föräldrarnas namn och registrerings nummer
• Uppfödaren/uppfödarnas eller ägaren/ägarnas namn och underskrift
• Uppfödaren/uppfödarnas eller ägaren/ägarnas medgivande att testresultat får delges SKBK
• Blanketten skall vara signerad och daterad av provtagande veterinär
• Testresultatet skall vara signerad av laboratoriet och med laboratoriets referens nummer angivet.

6. Följande avelskombinationer är tillåtna:

1-1 a-a och 1-1 a-c kan paras med 1-1 a-a, 1-1 a-c, 1-2 a-b, och 1-2 b-c

1-2 a-b och 1-2 b-c kan endast paras med 1-1 a-a eller 1-1 a-c

2-2 b-b ska aldrig användas i avel

Uppfödare som planerar andra avelskombinationer än ovanstående
rekommenderas att först ta kontakt med SKBKs Avelskommitté för genomgång och kodning av avelsdjuren, om uppfödaren önskar valphänvisning.

7. De hundar som erhåller valphänvisning eller omplacering får ej ha en inavelsgrad
som överstiger 6,25 procent (vilket är SKKs rekommendationer).

8. För att få valphänvisnning kräver SKBK att hanhunden ska vara minst 18 månader
när valparna föds och tiken ska vara minst 24 månader när valparna föds.

9. Styrelsen har rätt att göra förändringar av ovanstående punkt 3 om nya testmetoder
för DNA-analys börjar användas.

Tolkning av DNA-kopplingsanalys för påvisande av koppartoxikos (CT)

Nedärver icke - anlagsfri (kod 0)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd från båda föräldrarna. Hunden har fått en DNA-markör som är kopplad med den normala (friska) genen från båda föräldrarna. Hunden nedärver därför inte sjukdomsgenen till sin avkomma.

Nedärver möjligen - anlagsfri/bärare (kod 1)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd bara för en av föräldrarna. Från den föräldern har hunden nedärvt en DNA-markör som är kopplad med den normala (friska) genen. Eftersom den andra DNA-markören inte är informativ, finns det två möjligheter,
1) hunden nedärver inte sjukdomsgenen till sin avkomma, eller
2) hunden nedärver sjukdomsgenen med en risk på 50% till sin avkomma.

Nedärver med 50 % möjlighet - bärare (kod 2)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd för båda föräldrarna. Hunden har fått en DNA-markör som är kopplad med den gen som förorsakar sjukdomen från en av föräldrarna, men inte från den andra. Hunden nedärver därför sjukdomsgenen till sin avkomma med en risk på 50%.

Bärare eller nedärver alltid - bärare/sjuk (kod 3)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är känd bara för en av föräldrarna. Från den föräldern har hunden nedärvt en DNA-markör som är kopplad med den sjukdomsförorsakande genen. Eftersom den andra DNA-markörn inte är informativ, finns det två möjligheter,
1) hunden nedärver sjukdomsgenen med en risk på 50% till sin avkomma, eller
2) hunden nedärver alltid sjukdomsgenen till sin avkomma.

Nedärver alltid - sjuk (kod 4)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören från båda föräldrarna. Hunden har fått en DNA-markör som är kopplad med den sjukdomsförorsakande genen från båda föräldrarna. Hunden nedärver därför alltid sjukdomsgenen till sin avkomma. Hunden har akut, kronisk eller symptomfri koppartoxikos som kan variera med åldern. Hunden kan alltså utan medicinering i något skede av sitt liv få symtom av koppartoxikos.

(Kod 5)
Kopplingen mellan CT-genen och DNA-markören är okänd för båda föräldrarna. Kan bero på att det inte finns tillräckligt med uppgifter om biopsi testresultat eller i blodslinjer där endast DNA-tester använts. Typiskt också för hundar som importeras.

Observera!
På grund av möjliga "crossing-over" är kopplingsanalysens säkerhet 95%.

Tillägg gjorda av SKBK:s avelskommitté i samråd med Sofia Malm, doktorand vid SLU (allmänna avelsfrågor) 2006

Nedärver möjligen - anlagsfri/bärare (MARKERAD kod 1)
I de fall då den icke informativa markören är 1,a eller 1,c samt återfinns på endast ett ställe i hundens stamtavla, och detta ställe är 4:e generationen (ex.farfarsfar) eller längre bak så är sannolikheten för att hunden skulle nedärva denna icke informativa gen och att denna tillika skulle vara sjukdomsbärande ungefär lika stor som DNA-testets felmarginal, varför dessa hundar skall kunna gå i avel såsom kod 0, med tillägget att de kallas MARKERADE Kod 1.

Bärare eller nedärver alltid - bärare/sjuk (MARKERAD kod 3)

I de fall då den icke informativa markören är 1, a eller 1, c samt återfinns på endast ett ställe i hundens stamtavla, och detta ställe är 4:e generationen (ex.farfarsfar) eller längre bak så är sannolikheten för att hunden skulle nedärva denna icke informativa gen och att denna tillika skulle vara sjukdomsbärande ungefär lika stor som DNA-testets felmarginal, varför dessa hundar skall kunna gå i avel såsom kod 2, med tillägget att de kallas MARKERADE Kod 3.